Skarpnäck den 18 februari 2013

 
   


Martin Werner Poser
1909 – 1999

Samvaro med Martin Poser från 1964 till hans död framkallar reflektioner om vad hans liv i något för honom själv centralt medförde för mig själv och några andra. Det utgår från intryck i samband med dåvarande Liberala Katolska Kyrkan och Teosofiska Samfundet Adyar i Göteborg. Själv uttryckte han att sådana ord som teosofi lätt tillsluter människors sinnena och därmed då utestänger deras egna närmare förnimmelser därav. Men för information här om hans person och väsen är något av det ordets betydelse central.

       En central punkt blev då att alla våra livsöden i någon mån är oss givna, födda som vi är från tidigare liv med vissa tendenser, begåvningar och sinnesmässiga grundlinjer. Och som ung kunde han inte med uppkomna politiska gatustrider stanna i sin hemstad Leipzig och hemlandet Tyskland utan lämnade det, vilket gjorde honom arvlös, men utbildade sig till konstnär, försörjde sig som gatukonstnär på olika håll i Europa, gick tillbaka upp genom Tyskland, erfor det tredje riket i praktiken och genomskådade det, bland annat med dess betagande och goda inslag, som naturligen många föll för. Men så fick han se Sveriges statsminister vänta på en spårvagn i Stockholm och bestämde sig då genast för att bli svensk.

       Martin Poser lät sig aldrig förföras av några blott personliga omständigheter. Oavbrutet pekade han mot en existentiellt bakomliggande inre livets natur, en ”enhetsvärld”, bakom och över alla personligheter, olikheter och konflikter, och som understundom  gav honom tidlösa och outsläckliga inspirationer, bland annat styrkta och utvidgade av återkommande upplevelser av upplysande karaktär under kroppens sömn, kort och konkret framförallt befriande från bundenheter av den linjära tidsuppfattningen, därtill med flera utsagor om eget dagsmedvetet förutvetande (antingen lögnaktiga eller sanna och kännedom om honom utesluter det ena) och därav givande outsägliga öppenheter, så att säga uppifrån och inifrån, och med varmaste uppskattningar av de mest enkla, rena och okonstlade medmänniskor.

       För mig som kyrkomedverkande var han som ansvarig präst i göteborgsförsamlingen den främste inspiratören till ett existentiellt sökande, inte nerifrån och uppåt, utan snarare uppifrån en formlös rymd och neråt, och utåt, till dettas följder i de mänskliga livens former, och detta på en mentalt förståelig lärogrund av människans konstitution, enklast givet som de tre, ande, själ och kropp, men med kristallklara och knivskarpa åtskillnader mellan ande och själ.

       Den i det yttre så enkla och anspråkslösa människan och den i andras ögon rätt så kufiske mannen inbjöd till och framkallade en okuvlig glimt av en gränslös och outsläcklig rikedom.

       Martin Poser framställs också med bild på honom och några av hans konstverk på http://www.poeklund.net/.

Skarpnäck den 18 februari 2013
Gunnar Larson.

*   *   *


   
 

STARTSIDA